En övergiven sång som spelar för mig gång på gång,
vill övertala mig att allting kommer ordna sig.
Men inga själar lyser, och hela staden fryser,
och jag är fast i nått försök att att komma över.
Allt det där du sa, om att du älska mig men bara måste dra.
Jag ville inget hellre än att ha dig kvar, det vet du.
Men jag säger såhär, det brister det bär.
De’ bara konstantera, de e dark nu.
Man lever man lär, de går väl sådär.
De’ bara konstantera, de’ så dark nu.
(De e dark nu)
Hur kunde vår passion bli en dålig ekvation.
Allting var bara du, bränd av dina lågor nu.
Det är för tungt att andas, taggar kan inte samsas,
och hjärtat maler på om samma gamla visa.
Allt det där du sa, om att du älska mig men bara måste dra.
Men när jag tänker på de var det lika bra, de vet jag.
Så jag säger såhär, det brister det bär.
De’ bara konstantera, de e dark nu.
Man lever man lär, de går väl sådär.
De’ bara konstantera, de’ så dark nu.
(De e dark nu)
Så jag säger såhär, det brister det bär.
De’ bara konstantera.
Man lever man lär, de går väl sådär.
De’ bara konstantera, de’ så dark nu.
Nu, nu, nu, nu, nu, nu,
de e dark nu.
Nu, nu, nu, nu, nu, nu,
de e dark nu.
Nu, nu, nu, nu, nu, nu,
de e dark nu
