I himmelen, i himmelen, där herren gud själv bor,
hur härlig bliver sällheten, hur outsägligt stor.
Där ansikte mot ansikte jag
evigt, evigt gud far se, se herren sebaot
se herren sebaot
I himmelen, i himmelen, vad klarhet, hög och ren!
Ej själva solen liknar den uti sitt middagssken.
Den sol som aldrig nedergar
och evigt oförmörkad star, är herren sebaot
är herren sebaot.
I himmelen, i himmelen, vad sälla utan tal!
Äv änglarna och helgonen vad glans i ärans sal!
Min själ skall bliva dessa lik,
av evighetens skatter rik, hos herren sebaot
hos herren sebaot.
I himmelen, i himmelen, man inga tarar ser.
Ej döden ej förgängelsen där skola härja mer.
Där skänkes fröjd och härlighet
och frid och oförgänglighet av herren sebaot
av herren sebaot
I himmelen, i himmelen, en sällhet du berett,
som intet öra horde än och inet öga sett,
ej njutven av ett dödligt bröst,
ej sjungen av en dödligs röst, o herre sebaot
o herre sebaot.
