Dom föddes tillsammans en Juni-natt,
dom va lika som bär.
Den enes framben var förtvinat,
vi ringde efter veterinär.
Och doktorn kom vid halvtre,
ordinerade vitamin-E.
Han sa nåt om nerver som kommit i kläm,
han drack upp kaffet och åkte hem.
Den halte katten var smal och satt,
han döptes i Juli till Max.
Nisse, hans bror, var alltid förste katt,
till matskålen när det var dags.
Och Nisse växte sig stor,
betydligt större än sin lillebror.
Han for omkring i gräset som en torped,
Max försökte alltid hänga med.
Länge kommer jag att minnas,
deras mjuka päls när dom var små.
När man klappar dom börjar dom att spinna.
Det var trevliga katter båda två!
Sommaren tog slut, och det blev höst igen.
Max stödde alltmer på sitt ben.
Han klara inte trappan ensam än,
men han tycktes inte längre lika klen.
Han var glad och positiv, och Max,
han blev förtjust i blandfärs och lax.
Han hade et psyke som var ovanligt stabilt.
Hans humör var förvånansvärt fint.
Nisse tog sin första mus.
Blev intresserad av vårt fågelhus.
En kväll tog han vägen nerför allén,
och han kom aldrig mer tillbaka igen.
Länge kommer jag att minnas,
deras mjuka päls när dom var små.
När man klappar dom börjar dom att spinna.
Det var trevliga katter båda två!
Länge kommer jag att minnas,
deras mjuka päls när dom var små.
När man klappar dom börjar dom att spinna.
Det var trevliga katter båda två!
